Sorry, sorry
Jag vet, slött av mej men jag har inte haft inspiration på ett tag att skriva. Men idag rusade en massa tankar i huvudet och helt plötsligt kände jag för att skriva av mej lite.
Såg bl a ett inlägg, där någon var ilsk för att hon tydligen fått kritik för att hon lade ut så mycket träningsresultat och bilder när hon tränade. Men hallå, varsågod! Jag blir inte taggad, tvärtom, men det finns ju sätt att ta sej förbi de bilderna så inte gör det mej nåt. Men det är jag det. Jag vet ju människor som inget annat vill än att gå UPP i vikt och som mår ganska dåligt när det blir för mycket: har tränat så och så mycket, har gått ner så och så mycket osv. Och de människorna har kanske haft en sjukdom som har satt sej både i kropp och i huvudet. För dom är det inte så lätt att ta sej förbi allt det här. Tro mej, jag har en närstående som emellanåt tar väldigt illa vid sej. Hon har också visat mej hur sjukt det här samhället är med alla sina kroppsideal. Det finns ju faktiskt andra värden här i livet.
Och ja, jag försöker hålla mej till lchf-dieten. MEN inte för att använda som någon slags bantningskur utan för att må bra och det är skillnad. För visst fuskar jag ibland men det brukar alltid straffa sej med en uppblåst och svälld mage som gör ont. Inte kul. Folk brukar fråga mej hur mycket jag gått ner i vikt. Ska jag vara ärlig, nästan ingenting. Däremot har midjemåttet minskat med ca 10 cm. Tyder på någon slags överkänslighet mot gluten. Så jag fortsätter med min lchf, men inte f-n tänker jag börja träna för att jag ser några bilder.
Jag tycker om yoga, ibland känner jag för att cykla, simma eller bara gå ut och gå, men jag gör det bara om jag känner för det just då. För jag vet att hur mycket jag än tränar så är jag 50+ och jag kommer aldrig att se ut som en tjugoåring igen. Jag bär mina valkar och rynkor med stolthet, jag har jobbat ihop dem med skratt och gråt alldeles själv.
Jag blev idag påmind om hur kort livet kan vara när en bekant till oss hastigt gick bort. Så varför tvinga sej till andras kroppsideal? Eller andras tyckande och tänkande? Jag är mej själv, det är bäst så.
Så kära vänner, var er själva och framförallt - ta hand om er på ett bra sätt! Livet kan vara kort.
Sömn är det bästa för kroppen sägs det, så natti, natti!
Kommentarer
Trackback
