Nu i mörkret gäller det att hitta de där små guldkornen som förgyller vardagen. Annars riskerar man ju att deppa ihop alldeles. Har märkt att ju äldre jag blir ju svårare har jag för höstmörkret. Inget är riktigt roligt. Men det kan räcka med att man får en kram emellanåt, eller barnbarnet bestämmer sej för att prata med mormor i telefonen. Inte för att samtalen blir så långa men ändå. Eller som idag när solen bestämde sej för att titta fram. Ett guldkorn som jag fick syn på igår när jag kom hem var det här: Stackaren har inte fattat att det är november, men ack så fin. Sen kan man ju också se ljuset i tunneln: om drygt en månad vänder det och blir ljusare igen och om ca 6 månader är det semester!Ja, och så var denna dag räddad. Ha det go' vänner.
Stackaren har inte fattat att det är november, men ack så fin. Sen kan man ju också se ljuset i tunneln: om drygt en månad vänder det och blir ljusare igen och om ca 6 månader är det semester!Ja, och så var denna dag räddad. Ha det go' vänner.