En lååååång dag
Började halv åtta, men det känns som jag inte gjort värst mycet nytta. Vid nio-tiden smet jag iväg på cellprovstagning, inte kul, men ett nödvändigt ont. Fick lära mej att det tar mellan 10 - 20 år att utveckla livmoderhalscancer och går man då på koll vart 5:te år har man ju faktiskt en bra chans att klara sej.
Efter detta vart det jobbet en stund till innan jag begav mej till akuten med min stackars fot som är både svullen och öm. När man väl sitter där och tycker synd om sej själv börjar man ju så småningom titta på medmänniskorna runt omkring och helt plötsligt tänker man att herregud vad har jag att klaga på - lite ont i foten! Där satt en människa som knappt kunde andas, en som helst ville ta livet av sej och en med ett blåöga som satt över halva ansiktet. Men väntan blev dock inte så lång, efter 250 spänn och en halvtimme fick jag först träffa en jättetrevlig sköterska och sedan en lika trevlig läkare. Sen blev det röntgen och 200 spänn till innan jag träffade läkaren igen. Det var ingen fraktur däremot en kraftig inflammation. Så nu blir det inflammationshämmande medel och ta det lugnt och inte springa omkring på några dar. Ska sticka lite strumpor kanske.
Åkte ändock tillbaka till jobbet för ett litet samkväm med mina arbetskamrater. Vi lagade en tre-rätters middag tillsammans och hade mycket trevligt. Hade tur och fick lift hem så jag var hemma vid halv nio.
Väl hemma däckade jag i soffan, så nu sitter jag här - skitpigg.
Efter detta vart det jobbet en stund till innan jag begav mej till akuten med min stackars fot som är både svullen och öm. När man väl sitter där och tycker synd om sej själv börjar man ju så småningom titta på medmänniskorna runt omkring och helt plötsligt tänker man att herregud vad har jag att klaga på - lite ont i foten! Där satt en människa som knappt kunde andas, en som helst ville ta livet av sej och en med ett blåöga som satt över halva ansiktet. Men väntan blev dock inte så lång, efter 250 spänn och en halvtimme fick jag först träffa en jättetrevlig sköterska och sedan en lika trevlig läkare. Sen blev det röntgen och 200 spänn till innan jag träffade läkaren igen. Det var ingen fraktur däremot en kraftig inflammation. Så nu blir det inflammationshämmande medel och ta det lugnt och inte springa omkring på några dar. Ska sticka lite strumpor kanske.
Åkte ändock tillbaka till jobbet för ett litet samkväm med mina arbetskamrater. Vi lagade en tre-rätters middag tillsammans och hade mycket trevligt. Hade tur och fick lift hem så jag var hemma vid halv nio.
Väl hemma däckade jag i soffan, så nu sitter jag här - skitpigg.
Kommentarer
Postat av: annette
Hej Berit!!
Vad kul att du har en egen blogg ;)Usch vilken osis du har haft den senaste tiden. Hoppas du får en trevlig december månad. Trevlig första advent. Själv ska jag på middag hos Gideon som har fyllt 23 år. Kram.
Trackback
